Drowsy

den antropologiska forskningsprocessen

Posted in Skola by drowsy on 07 december 2009

På allmän (Martinas) begäran ska jag försöka skriva lite om vad jag gör i skolan.

I dag började sista delkursen på Socialantropologi I, kallad Den socialantropologiska forskningsprocessen. Nu ska vi alltså lära oss hur man gör när man forskar som en antropolog. Det skiljer sig nämligen från andra discipliner. Och inte så många samhällsvetare ser ut som forskaren på bilden ovan (paralleller gällande frisyr kan möjligtvis dras till Franz Boas). Skillnaden mellan antropologi och annat är att antropologer ägnar sig inte så mycket åt kvantitativa metoder, ex statistik, utan mer åt kvalitativa metoder vilka går på djupet och studerar små begränsade områden, ex ”hur skapas genus hos tjejer i svensk gymnasiemiljö?” vilket Fanny Ambjörnsson studerade. Här gäller det alltså att kill your darlings. Man kan liksom inte göra ett antropologiskt fältarbete om tjejer i allmänhet, utan måste begränsa ”fältet”.

Antropologin har blivit känd för din metod ”deltagande observation”, vilket går ut på en balansakt mellan att observera och delta i det man observerar. Om man ska studera hemlösa i post-Sovjet, vilket Tova Höjdestrand gjorde, kan man liksom inte bara åka till Ryssland och stirra på de hemlösa. Man måste delta också, men inte delta så till den grad att man gör sig hemlös. Deltagandet innebär i detta fall att hang around, vara med de hemlösa vid soppköken, prata med dem, lyssna på vad de har att säga, etablera relationer till några som kan visa en runt och öppna dörrar för en som annars hade varit stängda. Ofta skaffar sig forskaren några nyckelinformanter, som blir de man talar med mest och hänger med, och som också leder en till andra informanter. Att skaffa sig informanter fungerar oftast med snöbollseffekten, en kontakt leder till andra som leder till ytterligare fler.

Antropologiska intervjuer är sällan strukturerade på det sättet att man får fylla i ett formulär eller svara på frågor i frågesportstil. Istället blandas formella intervjuer med informella intervjuer, dvs samtal med öppna frågor där informanten har möjlighet att styra samtalet in på vad den själv anser viktigast. Sedan får forskaren analysera vad informanterna har sagt. Ofta får man också analysera skillnad i vad informanter säger och vad de gör, och vad denna skillnad beror på. Kanske kan det vara så att begrepp har olika innebörd för olika människor. Exempelvis om någon kallar sig själv för vegetarian, men så ser forskaren att den personen äter fisk. Då måste forskaren kanske fråga ”varför gör du så? vad betyder vegetarian för dig? är inte fiskar också djur?” eller liknande.

Antropologisk forskning liknar konstprocessen tycker jag, i sättet som man hela tiden stöter på nya problem som man måste lösa. Det är väldigt sällan som det första utkastet ser ut som det slutgiltiga resultatet, i båda fallen.

I morgon ska vi lära oss mer om deltagande observation. Och på fredag ska vi presentera en forskningsfråga. Som helst ska vara genomförbar, alltså inte ”hur jämställda är Nordkoreanska förhållanden”, för det är ganska svårt att ta sig in i Nordkorea. Om man inte är jeanstillverkade… fast då ligger svårigheten snarare i att få PUB att sälja dem.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: