Drowsy

Elle’s my last call

Posted in 3 Konst, Konsumtion, Politik by drowsy on 03 december 2006

Jag har förbannat mig själv över dessa telefonsäljare, men inte velat spärra mig i Nix för att det känns elakt mot dom som jobbar – jag vet hur det känns för jag har själv varit telefonsäljare. Men i februari i år fick jag nog, när jag insåg att de enda som ringer till min hemtelefon är just telefonsäljare, och ringde till Nix-registret. Men jag glömde att bekräfta min registrering.

Nu verkar det som att branschen antingen växer så det knakar, eller bara har en otroligt massiv omsättning av personalen, för alla som ringer låter som speakerröster och klarar inte av att man driver lite med dom och inte svarar som det står i deras mall att man ska svara. Så nu anmäler jag mig åter igen till Nixregistret för att skona dem från mig, och mig från dem.Alldeles nyss ringde en säljare från Elle. Hon verkade inte alldeles för stel och jag är nyvaken, då är jag som spexigast!

– Annika
– Hej, jag ringer från tidningen Elle. Är det Annika?
– Mm
– Den tidningen känner du till va?
– Ja. Men jag tycker det är en överklasstidning
– Öh, va?
– Jag tycker att det är en tidning som främjar konsumtionssamhället och överklassen.
– Jaha, så då spelar det ju ingen roll att du får en present
– Nä precis
– Tack ska du ha, ha en trevlig helg
– Tack det samma

Jag undrar vad jag pajjade för henne nu, om det var provitionsbaserat per ja-kund, eller om man var tvungen att komma upp i en viss procent, eller ett visst antal. Tänk om alla telefonsäljare skulle vara arbetslösa? Eller långtidssjukskrivna? Fast jag tänker inte köpa något, bara för att jag tycker synd om om som jobbar med telemarketing. Jag tänker gå med i Nix, och tills alla Sveriges medborgare har gått med i Nix och telemarketingföretagen har konkursat, kommer Sveriges ungdomar – den nya arbetarklassen att bli utskällda av kunder och pushade till gränsen av tokiga coacher. Och jag tänker inte köpa en tidning som får mig att må dåligt, att känna mig ful, att känna mig pressad till att konsumera för att bli mig själv.

Jag har aldrig kännt mig bekräftad av Elle – därför är det helt stört att jag har betalat pengar för att få mig att känna mig som ett ufo. Ingenting av det jag står för kan man hitta i Elle. Så därför skiter jag i hur många jävla presenter ni vill ge mig, för ni vill inte ge dom till mig, ni vill ge dom till en konsument.

Jag går och lägger mig nu, väck mig när det är revolution.
Tills dess ska jag lyssna på Bob Marley / Dreamland på repeat.

There’s a land, that I have heard about so far across the sea / To have you on my dreamland would be like heaven to me // We’ll get our breakfast from the trees / We’ll get our honey from the bees / We’ll take a ride on the waterfalls / And all the glories, we’ll have them all / And we’ll live together on that dreamland and have so much fun // Oh what a time that will be… Oh just you wait, wait, wait, and see! / We’ll count the stars up in the sky / And shurely we’ll never die!

Om du gillar den, så låna ett öra till Helt Off‘s version, Underlan, som handlar om Christiania. Jag känner att jag måste bjucka på några bilder från Chrstianiabesöket (tror det va förra sommaren).

061203_01.jpg
I Christiania springer hundarna lösa
061203_03.jpg
I Christiania finns inget skönhetsråd, det är det som är skönheten

061203_04.jpg

061203_05.jpg
Och man får måla på husens väggar

Annonser

Ett svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. isak said, on 05 december 2006 at 19:40

    hahaha. bob marley style


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: