down with sun

jaha, då gick jag ner mig igen. solen får mig att känna mig så misslyckad och depressionen hittar på regler om vad jag får och inte får göra. Mest vad jag inte får göra. Jag får inte gå ut i mjukisbyxor, annat än om jag ska kvällspromenera. Jag får inte gå ut med otvättat hår, annat än om jag ska kvällspromenera (med mössa som täcker eländet). Jag får inte gå ut i solen om jag inte är glad. Hellre inte komma alls än komma för sent (skitdum logik men jag tror att det handlar om att inte vilja framstå som slarvig, jag hatar att komma sent och ångesten blir för stor om jag märker att jag är på väg att bli sen). Jag får inte heller ha roligt när jag är ledsen. Jag måste genomlida skiten. Måste isolera mig. Måste skydda världen från min ledsenhet och ilska och irritation.

Hjälp.

sommarlovsgöra

Jag har sommarlov. Semester är det inte, för semester är betald ledighet. Sommarlov har man mellan två skolterminer. Jag hoppas i alla fall att en skoltermin väntar i augusti, men jag har inte fått svar från universitetet än. Varför tar det så lång tid? Borde det inte gå att göra urval elektroniskt, när det endast är betyg som gäller som urvalskriterie?

Mitt sommarlov består av att träffa folk jag inte hunnit träffa på länge. Men mest läsa böcker, titta på svtplay och sova när jag vill.

Boktips:
I Djursholm och Tensta kindpussar vi varandra – Pontus Herin (Ekonomijournalist uppvuxen i Djursholm flyttar till Tensta under två år för att vända utochin på sina och andras fördomar, samt en historiebeskrivning av Stockholms bostadspolitik under 1900-talet)

Svtplaytips:
Trädälskaren (för alla oss som får lite panik av staden, vill till skogen, drömmer om trädkojor och Norrbotten) Läs mer på filmens hemsida.
K Special: Den stora konstbubblan (för alla oss som tycker det är lite äckligt med skitdyr konst, typ Hirst)

Bitterfittan

Nour El-Refai är så jävla rolig! Annars gillar jag inte Ballar av Stål så värst mycket.

Sistaminutenmamma

Oh no, jag har insett mitt öde. Jag kommer bli en sistaminutenmamma. Hon som gör matsäck mitt i natten för att ungarna/jag glömmer att berätta/fråga/planera deras matsäck till utflykter. Så jag får göra det mitt i natten. Helst handla ingredienserna på Statoil också, typ komma in halv elva och nästan gråta och få hjälp av snälla tjejen som jobbar natt som påminner mig om att det är trevligt med en frukt också om man ska på utflykt, och kanske en bit choklad och glömintedrickan!

Anledningen till min nya insikt är att jag halv tolv, 23.30, kommer på att jag ska baka paj till imorgon. Tack och lov hade mina klasskompisar påminnt mig om att imorgonärdetknytis-duskalagadetgodasteduvet, så jag köpte ingredienser på vägen hem. D var lite rädd att lämna bilen för den var fulltuvad med allt jag gjort i skolan de senaste två åren, för tjuven vet ju inte vad som är värdefullt innan hen krossar rutan/lirkar upp dörren för att kolla vad som är i alla kartongerna. När jag kom hem och burit upp alla grejerna i alla fall, då blev jag så trött sen så jag orkade inte baka paj, men Isa påminde mig igen (tack!) och jag ställde mig och bakade. Nu är den klar. Det var inte så jobbigt. Att göra pajen alltså. Lite jobbigare var det att inse att det bara kan sluta illa om man vänjer sig vid att laga mat såhär jävla sent!

Kolla gärna min blogfolio också, premiär igår!

förkyld+septum

Septumpiercing

Åh, någon stackare har sökt på förkyld+septum och kommit till min blogg. Jag känner mig manad att svara på frågan som lyder hur man bär sig åt när man är förkyld och har en septumpiercing (en septum har alla, det är nämligen skiljeväggen i näsan).

Mina främsta tips lyder:
- Använd inte retainer när du är förkyld (i alla fall inte uppvikt), det blir gegg och snor på den.
- Det går alldeles utmärkt att snyta sig, vik bara fram ringen så kommer du åt att torka bakom. Jättelätt!
- Om du är nypercad, vad noga med att tvätta med saltlösning och bomullstops. Topz skriver på förpackningen att man inte ska stoppa tops i näsan men jag anser att det är upp till var och en att känna efter när man stoppat upp den för långt.

Lycka till!

Schlager

Bild från qx.se

Jag fattar inte hur Norge kunde vinna. Katastrof! Killen hade en trasig stråke och såg ut att vara yngre än att ens kunna kategoriseras som lammkött. Inte ok. Inte nån bra låt heller. Jag hejade på snygg-Malena, Arash (snygg orkesterjacka!) och den Madonnainspirerade bruden (Ukraina) som slog så hårt att trumpinnen gick sönder och hade snygga dansare med sexpack. Och jag gillade trummisarna med vit uniform och keps (Bosninen&Hercegovina)! Och Dita von Teese (Tyskland)! Good old Tyskland lyckades även bra med silverglittertightsen till sångaren, lovely! Men hur förklarar man gimpen från Albanien?  Och som alltid fnissar jag lite åt Finland. Eller gapskrattar, som min konbo med finsk bakgrund gjorde när hon såg Lordi kamma hem segern för några år sen.

Aftonbladet skriver att Norge satte poängrekord och till DN säger Rybak: “Jag tycker om att vara underdog”. Hur kan man vara en underdog i sclagersammanhang om båda ens föräldrar är musiker? Jag fattar ingenting. Jag håller med Hanna Fridén på twitter och undrar om jag måste vara efterbliven, eftersom nästa alla andra gillade Norge (obviously). Sedan säger hon att han är söt, jag fattar ingenting…

Hög hastighet

Det var fint att träffa Ida. Jag älskar att vi börjar där vi slutade, även om vi träffas typ två gånger om året. Plus att jag älskar henne för att hon är ett geni.

Sedan hejade & fotade jag när Grafikskolan deltog i konstbollen på Gärdet. Fyra förberedande konstskolor i Stockholm: Gerlesborg (sjukt dryg klack!), Pernby, Idun Loven och vi. Vi kom tvåa, efter Gerlesborg som hade haft seriösa fotbollsträningar (hahaha). Dock hade de en rolig hejarramsa (mer dissramsa) som löd: grafik är inte konst. Vi kontrade med: alla kan väl måla, vi kan göra båda.

Nu sitter jag med D och youtube:ar i soffan med grönt te (mjölken är slut).


Sjukt fint med höghastighetskamera.

The day is the night, the night is the day

Tristan softar på kontorsmattan

Dagens bokskörd

Förkylningen har gått ner i luftrören, så jag besväras av en mindre mängd slem i halsen. Dricker kvällskaffe och lyssnar på dagens Kvällspasset från webradion.

Idag har jag ägnat mig åt gratisnöjen, läst pdf’er om bipolär sjukdom och besökt biblioteket. Lånade fyra böcker: Celiakiboken, Queersverige, Våldtäkt och romantik samt Lär känna din katt.

Ida kommer till Stockholm imorgon, härligt! Det känns positivt att skolan snart är slut, för då har jag äntligen fått tid att träffa mina vänner.

Definitionsfråga

Inspirerad av Anna Odell började jag surfa på psykiatri och hamnade på psykbryt, som i sin tur länkade vidare till den här urpuckade artikeln i aftonblaskan; Nyttigt med depression. Jag blir sjukt provocerad, har de här forskarna någonsin träffat någon som är deprimerad? Eller har de träffat folk som är lite hängiga, kanske ledsna över nåt som hänt? (Eller har aftonbladet tabbat sig i sin översättning?)

Hur i helvete ska man bli motiverad till förändring och komma ur en depression om man vägras medicinering? När man är så deprimerad att man inte går ur sängen, inte duschar, inte öppnar sin post, inte svarar i telefon, inte ringer sina vänner, inte äter? Det här uttalandet är så dumt att jag kräks mentalt:

– Nedstämdhet finns biologiskt inom oss och vi kan ju bara anta att det finns där för att ge oss något positivt, annars skulle vi inte få bära denna börda, säger Jerome Wakefield, professor vid New York University, i New Scientist. Han är medförfattare till studien ”The Loss of Sadness: How psychiatry transformed normal sorrow into depressive disorder”.

Testa att byta ut nedstämdhet mot typ tumörer eller järnbrist eller håravfall eller psykos eller mani. Allt kommet ur naturen är inte av godo.

Life is good

Denna bild finns under googel bildsök om man söker på “life is good”. Notera den pyttelilla katten.

Jag har haft en riktigt fin dag. Förkyld och full av snor, men glad. En mycket fin kombination, för om man blir trött kan man skylla på sin förkylning, och så går jag runt med en känsla av att jag inte behöver prestera mer än vad jag orkar. Den känslan, gällande prestation, borde ju vara den rådande, men icke – duktig flicka ska duktigflickastraffet ha.

Vaknade halv sju av att solen värmde mitt ansikte. Jag tror att jag längtade efter att vakna, för jag var glad och tacksam när jag vaknade och kände mig peppad på att gå till skolan fast jag sagt åt mig själv att det var ok om jag stannade hemma.

Dessutom är det riktigt jobbigt att sova när man är täppt i näsan. Jag brukar sova på sidan, men det går inte när jag är täppt, för då blir jag igenkloggad i den näsborren som är närmast sängen. Vilket betyder att jag måste sova på rygg. Med armarna i kors för att hålla värmen. Eftersom jag förkylningsfryser under fakeduntäcket.

Jag hade sällskap med min syster halvvägs till skolan. I skolan gjorde jag kaffe och häftade fyra böcker. Blev bjuden på jättegod rotfruktsoppa med curry och grädde. Fick ett par skor, i storlek 46 så jag ska ge dem till D. Och så rensade jag gamla elevers lådor och kastade massa skit i containtern som skolan hyrt för terminsslutet. Jag älskar att kasta saker! Speciellt skrot man gått och stört sig på under två år.

Eftermiddagen/kvällen har ägnats åt att städa skrymslen och vrår i köket och i mitt sovrum, det behövdes. Jag har varken haft tid eller ork nu sen vi kom hem från Berlin, på grund av utställningen på Grafiska Sällskapet. Men nu hänger bilderna uppe och resten av terminen ska vi bara göra roliga saker, typ åka till Mariefred och kolla Karin Mamma Anderssons utställning på Grafikens Hus.

Berlin var wonderful. Love it. Synd att jag kommer vara luspank i sommar, annars hade jag åkt dit fler än en gång. Hoppas att en liten billig resa går att klämma in ändå, trots usel ekonomi. Och hoppas hoppas att jag kommer in på universitetet till hösten, nu när inte Konstfack blev av (men jag är glad ändå, konst kan man göra utan en konsthögskola).